Slut

Så här efteråt känns det nästan genant. Jag hade en tanke om att vi skulle kunna ta tre poäng ikväll och få hjälp av Örebro på torsdag. Om vi gjorde vårt jobb mot Assyriska skulle det skilja fem poäng till kvalplats med nio omgångar kvar. Som jag såg det hade vi fortfarande chansen. Jag borde förstås ha vetat bättre. Vi hade inte gjort mål på vår nya arena och ställde upp med en startelva helt utan anfallare. Och det var ju där det sket sig. Precis som det gjort så många gånger tidigare under säsongen. Vi har ingen som kan göra mål.
Ändå såg det bra ut i början. Vi byggde vidare på spelet senast mot Örebro och skapade lägen i parti och minut som det kändes. Sedan blev Theorin av med bollen vid kortlinjen, ett inspel bakåt och så var den kvällen förstörd. Efter det kändes det som att inte bara resten av kvällen utan hela resten av säsongen var en enda lång transportsträcka mot serieavslutningen på en lerig potatisåker i någon blåsig småstad på västkusten. Ikväll hände något som jag inte har upplevt tidigare sedan jag började följa Hammarby, och det var att de grönvita fansen gav upp. Åtminstone kändes det så. På slutet var stämningen på Nya Söderstadion att jämföra med en dålig dag på Ängelholms IP, och jag klandrar verkligen inte publiken för det. Snarare var det så att det grönvita publikstödet för en gångs skull stod i proportion till den grönvita insatsen på planen. Och den insatsen var plågsam att se. Nu hoppas jag att Dennerby släpper den här säsongen och siktar mot nästa år. Det är i alla fall vad jag ska göra. Fast det är smärtsamt.