Baksmälla

Man har alltid en speciell känsla i kroppen när det är matchdag. På något sätt genomsyrar det allt man gör den dagen, från att man vaknar tills det ÄNTLIGEN sparkar igång. Det är inte så att man ständigt går runt och tänker på att det är match, men det finns alltid med ändå, som någon slags bakgrundsmusik i tillvaron. Timmarna räknas ned från tidig förmiddag, över lunch och eftermiddagen som helt enkelt inte kan gå fort nog. Om det då blir som igår kväll blir ju inte resten av aftonen så kul. En helt okej första halvlek följdes upp av en riktigt dålig andra halvlek. Just nu känns drömmen om Allsvenskan ganska avlägsen faktiskt, även om jag är en obotlig optimist och tror att vi faktiskt kommer att dra en kollektiv lättnadens suck i höst, för vi är faktiskt tillräckligt bra för att ta hem den här serien. Just nu känns det dock som att vår framtida lycka hänger på Kennedys vadmuskel och så får det inte vara. Kennedy är en fantastiskt bra spelare, i mina ögon den överlägset bäste spelaren i serien, men det får inte hänga bara på honom om den här "måste-säsongen" ska få ett lyckligt slut. Framför allt måste vi göra fler mål. Vi har knappt gjort fler mål än Värnamo som parkerar i botten på serien och det håller förmodligen inte, även om det finns undantag. När AIK vann SM -98 har jag för mig att "självmål" kom tvåa eller trea i deras interna skytteliga, så vikten av att ha ett starkt försvar går inte att överskatta, men det funkar inte i längden att våra anfallare inte gör mål. Många tycker att vi ska ge oss ut på spelarmarknaden och jaga forwards under transferfönstret i sommar, men vi har redan en av seriens mest meriterade anfallare i laget, samtidigt som vi lyckades få hem Kennedy i fjol och värvade Besara inför den här säsongen. Om inte det räcker undrar jag vem man tänker sig som förstärkning och vem vi i så fall ska göra oss av med, för kostnaderna för våra spelarlöner är inte att leka med just nu. Det känns som att vi har satsat allt på ett kort för att gå upp, och att ingen vill tänka på vad som skulle hända om vi inte gör det.

3x3

Tredje raka trepoängaren och tredje raka nollan bakåt. Visst fanns det mycket att vara glad över ikväll. Carlsson sprang som en Duracellkanin på sin kant och Besara fick spräcka målnollan. Guldborg Christensen var som vanligt magnifik som mittback och Hopf var fantastisk i mål.
Annat var inte lika bra. Vi borde ha gjort ett par mål till med tanke på vilka chanser vi skapar. Vi släpper till ett friläge och när det bara är sekunder kvar tillåts Landskrona att nicka i ribban. Det är svajigt både framåt och bakåt och det duger inte. Visst är det bra att vinna även utan vår härförare Kennedy, och det är en styrka att vinna även när inte spelet sitter till 100 procent. Men just nu känns vi lite onödigt svajiga. För vi var bättre än BoIS ikväll. Men bäst var nog faktiskt publiken. Till och med vi på "gubbläktaren" vaknade till på allvar ett tag där i andra halvlek. Härligt att se.

Länktips

Lite modern Söderstadion-nostalgi att ladda upp med inför matchen ikväll.

http://www.hammarbyfotboll.se/Article.aspx?id=f7d09e97-7cd1-48be-a8f6-484c75ee97f2

Två trepoängare

När man tvingas jobba samtidigt som det är match infinner sig en alldeles speciell frustration. Liveuppdateringen på hemsidan är ju alldeles utmärkt på alla sätt och vis, men uppdateringen är ju inte sekundsnabb, och man SER ju inte vad som händer. Att bära på denna frustration samtidigt som man ska sköta sitt jobb och dessutom vara trevlig mot folk kan ibland skapa vissa inre konflikter. Samtidigt blir ju arbetspasset desto roligare när allt slutar bra, som det gjorde i torsdags. Visserligen har ju inte Brage rosat marknaden hittills i år, men att åka till Borlänge och få med sig tre poäng hem utan de två starkaste offensiva krafterna, det är ändå bra jobbat. Visserligen kan man invända att det är sådana matcher som man ska vinna om man vill gå upp i Allsvenskan, men är det något de senaste årens ökenvandring har lärt oss grönvita så är det väl att det finns inga lätta matcher i Superettan. Att åka ut i landet och spela på någon potatisåkertidigt på vårkanten mot ett motstånd som ser Hammarby som årets motståndare är inte enkelt även om vi på pappret har ett bättre spelarmaterial.
Hur som helst, nu har vi två raka segrar, två hållna nollor i rad och minst insläppta mål i serien. Och Lallet gjorde mål också. Bara en sån sak. Just nu känns det ändå som att trenden helt klart är uppåtgående, men vi kommer inte att få något gratis i fortsättningen heller.

Tre värmande poäng

Bra lag vinner även om de inte spelar bra. I så fall kan man ju hoppas på att kvällens match var ett tecken på att Hammarby blir ett topplag i år, för att vinna utan att ens göra mål är ju något av en bedrift i sig. Det var en kylslagen afton på Söderstadion ikväll men till en början kändes det som att spelet värmde ganska bra ändå. Bajen tog tag i spelet och Assyriska skapade inte mycket överhuvudtaget. Det kändes som att det skulle bli en bra kväll. Sedan fick Kennedy kliva av och en viss oro spred sig i magtrakten. Skulle detta förvandlas till en kväll då allt gick åt helvete när vår härförare inte fanns med oss längre? Nej. Så blev det som tur var inte. Rynell är inte någon Kennedy, men han inledde sitt inhopp med en elegant fint på sin högerkant och gjorde en bra match. Dock fanns planens bäste spelare på den andra kanten. Jag kan erkänna att Christoffer Carlsson inte har varit någon favorit hos mig hittills, men idag var han väldigt bra. Han var sinnebilden av en tvåvägsspelare med hur mycket kondition som helst.
Målet då? Jovars, det var ganska snyggt. Sundin slog ett inlägg från höger som en Assyriska-back kastade sig fram på och stötte in bollen i egen bur. Sundin ska ha plus för en gedigen kämpainsats, men han verkar inte ha hittat formen från förra året ännu. Det samma kan man faktiskt säga om nästan hela Hammarby. Det syns att de kämpar och sliter, men de är inte 100 procent där. Men jag tror det kommer. Jag fick ett SMS från hustrun direkt efter slutsignalen som löd: "Skönt. Nu kan jag andas ut." Och det var nog många som kände så på Söderstadion ikväll. Det var inte vackert, men det var tre poäng. Och det har en alldeles egen skönhet.