Det svänger i Bajen

Att vinna över seriens överlägset sämsta lag på hemmaplan kan man se som ett rent beställningsjobb, det är ju något man bara ska göra. Samtidigt har det ju visat sig att även de enklaste uppgifter kan bli nog så svåra i händerna på en grönvit. Så, 2-0, tre pinnar och ett riktigt tjusigt mål. Dessutom pigga inhopp av Bajens framtid i form av Tranberg och Lindqvist. Gott så.
Livet som bajare är dock aldrig enkelt. Det borde man ha lärt sig vid det här laget, men Hammarby hittar ständigt på nya sätt att göra tillvaron....eh....intressant för oss supporters. Nu har alltså styrelsen bakbundit vår sportchef medan man "utvärderar" hans arbete. Vi har alltså en sportchef, men ändå inte. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att Grauers insatser utvärderas, men varför göra det inför öppen ridå? Så länge han har jobbet kvar måste han ju tillåtas utföra det, och är man inte nöjd med hans insatser ska han få sparken. Utvärderingen av hans insats måste ju göras kontinuerligt, och inte medan han sitter i någon typ av karantän till allmänt beskådande.

Länktips

Intressant (och ganska deprimerande) läsning för oss grönvita om hur Hammarbys värvningar har lyckats de senaste åren. Att misslyckas med en så stor andel värvningar är långt ifrån godkänt. Jag vet inte om det är sportchef Grauers som ska hängas för detta, men det är dags för en ordentligt självkritisk granskning av hur vi sköter våra värvningar. Det är helt omöjligt att lyckas med alla värvningar, det gör inte ens Manchester United, men en bättre träffprocent än så här måste man kunna få till. Annars är det ju ingen mening med att värva alls, då är det bättre att enbart satsa på egna juniorer.

http://blogg.fotbollskanalen.se/sundberg/

Slut

Så här efteråt känns det nästan genant. Jag hade en tanke om att vi skulle kunna ta tre poäng ikväll och få hjälp av Örebro på torsdag. Om vi gjorde vårt jobb mot Assyriska skulle det skilja fem poäng till kvalplats med nio omgångar kvar. Som jag såg det hade vi fortfarande chansen. Jag borde förstås ha vetat bättre. Vi hade inte gjort mål på vår nya arena och ställde upp med en startelva helt utan anfallare. Och det var ju där det sket sig. Precis som det gjort så många gånger tidigare under säsongen. Vi har ingen som kan göra mål.
Ändå såg det bra ut i början. Vi byggde vidare på spelet senast mot Örebro och skapade lägen i parti och minut som det kändes. Sedan blev Theorin av med bollen vid kortlinjen, ett inspel bakåt och så var den kvällen förstörd. Efter det kändes det som att inte bara resten av kvällen utan hela resten av säsongen var en enda lång transportsträcka mot serieavslutningen på en lerig potatisåker i någon blåsig småstad på västkusten. Ikväll hände något som jag inte har upplevt tidigare sedan jag började följa Hammarby, och det var att de grönvita fansen gav upp. Åtminstone kändes det så. På slutet var stämningen på Nya Söderstadion att jämföra med en dålig dag på Ängelholms IP, och jag klandrar verkligen inte publiken för det. Snarare var det så att det grönvita publikstödet för en gångs skull stod i proportion till den grönvita insatsen på planen. Och den insatsen var plågsam att se. Nu hoppas jag att Dennerby släpper den här säsongen och siktar mot nästa år. Det är i alla fall vad jag ska göra. Fast det är smärtsamt.

Sexpoängsmatch

Nu har det gått några dagar sedan drabbningen på Behrn Arena här i Örebro, och även om vi hade behövt en trepoängare kändes det som jag kunde acceptera en pinne på bortaplan mot seriens bästa lag, och samma känsla tror jag att många andra grönvita hade, åtminstone bland oss som såg matchen på plats. Det var en ganska skön känsla att kvittera i slutminuterna och blåsa närkingarna på tionde raka segern på hemmaplan, och förhoppningsvis kan det ge en liten kick för det grönvita självförtroendet inför morgondagens drabbning på Nya Söderstadion. Då kommer Falkenberg på besök, och då är det helt nödvändigt att måltorkan i vår nya fästning upphör. Jag brukar vara optimistisk av naturen, men den här matchen blir svår tror jag. FFF har överraskat många i år (ifjol var de ju på vippen att ramla ur Superettan) och har gjort det riktigt bra. De har släppt in relativt få mål (bara Hammarby och Örebro har släppt in färre) och jag tror att de är ganska nöjda med att få med sig en poäng från Kungliga Hufvudstaden imorgon. Vi får med andra ord hoppas på att Dennerby och Banda har lärt sig något från drabbningen mot Ljungskile där anfallsspelet orsakade en kollektiv depression hos oss bajare och lyckas bättre med att dyrka upp motståndarförsvaret den här gången. Senaste matcherna har vi ju startat med Sundin som ensam forward och Kennedy som något slags släpande anfallare. Det gav ju viss utdelning i matchen mot Värnamo (även om det tydligen sumpades en hel del chanser också), men mot Örebro såg jag inte så mycket av det. Jag hade nog väntat mig mer kontringslägen för Sundin i den matchen, och nu när motståndet (återigen) förmodligen blir mer försvarsinriktat är det frågan om hur Dennerby resonerar. Om Sundin inte hade varit avstängd hade han förmodligen spelat, och jag hade helst hade velat se en frisk Haddad bredvid honom om matchen blir som den mot Ljungskile. Haddad sägs ju vara i träning igen, men att matcha honom från start i det här läget är förmodligen inte så klokt. Den gode Andreas är en mycket kompetent fotbollsspelare när han inte är skadad, men problemet är ju att han nästan jämt är skadad. Så med Sundin avstängd och Haddad (i bästa fall) på bänken blir det förmodligen Adelstam som får chansen från start imorgon. Han har gjort ett mål i Superettan sedan i oktober förra året. Låt oss hoppas på islossning imorgon.

Relationsrådgivning

Kära Hammarby,
Jag skriver detta för att jag känner att vi är inne i en väldigt destruktiv fas av vårt förhållande just nu, och jag mår inte bra av det. Som i alla passionerade förhållanden har det alltid varit en känslomässig berg- och dalbana mellan oss, men den senaste tidens upplevelser har verkligen frestat på min mentala hälsa. Den här säsongen har ju verkligen inte blivit som vi har tänkt oss, det vet vi ju båda två, och inte heller blev flytten till vårt nya hem den vitamininjektion i vårt förhållande som vi så intensivt har längtat efter. Jag var där och besökte dig i söndags med en optimistisk inställning efter utflykten till Göteborg (som jag följde på TV) där det äntligen kändes som att vi var på rätt väg igen. Tyvärr blev det mer och mer tydligt ju längre kvällen led att kvällen i Göteborg var ett undantag och det var insatsen i söndags som är regeln, även i år. Och ju längre kvällen led, desto mer led även jag, tillsammans med alla våra vänner som var där. Det var en smärtsam upplevelse för oss alla. Jag är en obotlig optimist som alltid hoppas på en vändning även när läget ser hopplöst ut, men i söndags gav jag faktiskt upp. Jag insåg att vi hade kunnat hålla på hela natten utan att nå önskat resultat. På något sätt gjorde det nästan smärtan lättare att bära. Vi är helt enkelt inte bättre än så här just nu.
Så vad gör vi nu, kära Hammarby? Om det hade varit en vanlig relation skulle vi ha gått i parterapi för att lära oss hitta tillbaka till varandra, men jag har en känsla av att det inte skulle fungera med oss. Vi vet båda två alltför väl vad som skulle krävas för att få en sund relation mellan oss igen, men vi har ingen aning om vad vi ska göra för att komma dit. Vi famlar i mörkret skulle man kunna säga. Jag stöttar dig allt vad jag kan för att vi ska komma på rätt spår igen, men jag har kommit på mig själv att jag försöker hålla en känslomässig distans till dig för att inte bli alltför sårad vid nästa snedsteg. Jag hoppas du har överseende med det, och att vi snart kan blicka framåt tillsammans. Jag överger dig aldrig.
Hugo

Ett långsamt och omständligt farväl

Vi var nog många som trodde, eller åtminstone hoppades att förra omgångens seger skulle innebära vändpunkten, att vi skulle börja rada upp trepoängare och inleda jakten på topplaceringarna. Så lätt det är att lura sig själv. Vi lyckas göra tre mål mot ett juniorbetonat Örgryte som går på knäna och tror att vi ska köra över nästa motståndare av bara farten. Istället var det precis lika erbarmligt uselt anfallsspel som tidigare under säsongen, eller snarare ännu värre. Jag kan inte minnas ett så här uselt anfallsspel sedan förlusten mot Falkenberg några omgångar in på säsongen. Sedan den gången har vi fått en ny tränare och en ny anfallare, men spelet är om möjligt ännu sämre än tidigare. Jag tillhör den skaran obotliga optimister som fortfarande hoppas på poäng även om vi ligger under med 3-0 med tio minuter kvar. Jag slutar aldrig tro på mirakel, men när Ljungskile rullade in 1-0 nu ikväll kändes det som att jag lika gärna hade kunnat lämna min bekväma stol på vår nya tjusiga arena och gå hem. Vi hade kunnat spela hela natten utan att de grönvita hade kunnat göra mål. Om sanningen ska fram hade Ljungskile lägen för att göra ytterligare något mål, så vi förlorade inte oförtjänt. Vi förlorade mot ett lag som var bättre än oss ikväll, som fick oss att vara så dåliga som vi kan vara, och som tog chansen när den dök upp. Hatten av för Ljungskile, och dumstruten på för Bajen.

Omstart

Jaha, då var vi igång igen efter det obegripliga sommaruppehållet. Vi har fått en ny tränare och två nya anfallare. Jag kan tycka att det var lite tråkigt för Gregg att inte få chansen med den nya anfallsbesättningen, men om det stämmer att han inte hade spelarnas förtroende längre var det nog inte mycket annat att göra. Dennerby känns i alla fall som någon som vi fans kan sluta upp bakom och med de meriter han har borde han kunna vinna omklädningsrummet också. Samtidigt vet ju alla att det är bara trepoängare som gäller nu. Får han inte en segersvit illa kvickt spelar det ingen roll hur många mästerskapsmedaljer han har hemma i vardagsrummet. Då kommer det att börja gnällas bland oss grönvita i alla fall. Så varmt välkommen tillbaka till Bajen Thomas. Varsågod och fräls oss.

Bedrövligt

Man ska inte skriva i affekt, men jag gör det ändå. Just nu skiter jag i alla nyanserade analyser och förklarar att Monday James är en jävla klåpare som kommer att kosta oss poäng i många fler matcher om han får spela något mer i Hammarby. Vilket jag innerligt hoppas att han inte får. Vidare är det bara att konstatera att vi är målsumpare av rang. Vi går inte upp i Allsvenskan om vi inte gör mål. Detta duger inte.

Farväl

För oss som inte har lyckats få en åtråvärd biljett till eftermiddagens match blir det att ta farväl av Söderstadion från TV-soffan. Det känns vemodigt, men nödvändigt, som de flesta flyttar. Och jag tror att vi kommer att få ett bra hem på Nya Söderstadion också, även om det tar ett tag att "bo in sig" som det alltid gör när man byter hem.
Men först ska vi ta tre poäng. Senaste matchen mot Degerfors gav ju till slut tre stycken välförtjänta poäng tack vare en magnifik hörna av vår frälsare Kennedy. Första halvlek var ju ohyggligt deprimerande att beskåda, men i andra halvlek var det ju klar uppryckning och segern kändes som sagt välförtjänt, även om det aldrig känns tryggt att leda med 1-0 i slutminuterna. En som ska ha beröm för insatsen på Stora Valla tycker jag är vår coach Berhalter. Han ställde upp med en i mina ögon vettig startuppställning, och när han märkte att vi körde fast i första halvlek väntade han inte för länge med att göra nödvändiga förändringar, förändringar som hjälpte till att förändra matchbilden. Han har fått mycket skit på sistone, den gode Greg, när resultaten inte har gått med oss, och visst är det väldigt lätt att kräva någons avgång i alla möjliga sammanhang, men riktigt så enkelt är det ju inte. Att sparka någon efter dåliga resultat i två eller tre matcher löser ju ingenting, det tror jag de flesta inser om man tänker efter lite. Jag tillhör dem som absolut fortfarande tror att vi kan gå upp i år, och det med Greg vid rodret. Om det sedan innebär att jag får stå med den virtuella dumstruten på huvudet frampå höstkanten så får jag väl bjuda på det, men jag menar att det här med att byta tränare till höger och vänster har vi ju provat de senaste säsongerna med känt resultat. Jag tycker att vi måste visa att vi tror på vårt lag (inklusive tränaren) i det här läget istället för att lägga krokben för varandra genom mindre väl genomtänkta yttranden i media och i olika diskussionsforum.

Men så till matchen idag alltså. Jag tycker absolut att vi bör fortsätta med en defensiv balansspelare på mittfältet och låta Besara spela centralt. I anfallet tycker jag att Castro-Tello bör få starta, vi har haft förtvivlat svårt att hitta en bra lekkamrat till Sundin (som jag ändå anser som given i startelvan) och Castro gjorde ett bra inhopp senast mot Degerfors. Däremot skulle jag behålla Carlsson från start som vänsterbreddare. Lallet var också bra mot Degerfors, men enligt min mening är det bättre att kasta in honom som en "super-sub" när och om det behövs. För Christophes egen skull hoppas jag dock på den hängivne bajaren får speltid idag. Räkna med att han är laddad då i så fall. 

Fall framåt

Kennedy är tillbaka, och vi kommer att ta betydligt fler poäng med honom på plan än utan. En annan positiv sak var att vi lyckades göra två mål i numerärt underläge, bland annat en genial frispark av nyss nämnde Kennedy.
Den första kvarten presterade vi det bästa spelet jag har sett i år, och även efter Mondays andra gula kort höll vi spelet uppe riktigt bra och var helt klart värda tre poäng idag. Då gör det jävligt ont när det inte blir så.
Tränare Berhalter har fått mycket skit i diverse diskussions forum på sistone och idag ställde han upp med laget på det sätt som många av oss grönvita "experter" har efterlyst, med Besara som offensiv innermittfältare och bara Ledgerwood som defensiv balansspelare på mitten. Nu blev ju matchbilden lite konstig efter den tidiga utvisningen på James (som borde veta bättre än att spela så vårdslöst när han redan har ett gult kort), men jag tycker absolut att det är ett spel att bygga vidare på. Om det räcker ända till Allsvenskan återstår att se, men jag har inte gett upp hoppet, obotlig optimist som jag är.

Baksmälla

Man har alltid en speciell känsla i kroppen när det är matchdag. På något sätt genomsyrar det allt man gör den dagen, från att man vaknar tills det ÄNTLIGEN sparkar igång. Det är inte så att man ständigt går runt och tänker på att det är match, men det finns alltid med ändå, som någon slags bakgrundsmusik i tillvaron. Timmarna räknas ned från tidig förmiddag, över lunch och eftermiddagen som helt enkelt inte kan gå fort nog. Om det då blir som igår kväll blir ju inte resten av aftonen så kul. En helt okej första halvlek följdes upp av en riktigt dålig andra halvlek. Just nu känns drömmen om Allsvenskan ganska avlägsen faktiskt, även om jag är en obotlig optimist och tror att vi faktiskt kommer att dra en kollektiv lättnadens suck i höst, för vi är faktiskt tillräckligt bra för att ta hem den här serien. Just nu känns det dock som att vår framtida lycka hänger på Kennedys vadmuskel och så får det inte vara. Kennedy är en fantastiskt bra spelare, i mina ögon den överlägset bäste spelaren i serien, men det får inte hänga bara på honom om den här "måste-säsongen" ska få ett lyckligt slut. Framför allt måste vi göra fler mål. Vi har knappt gjort fler mål än Värnamo som parkerar i botten på serien och det håller förmodligen inte, även om det finns undantag. När AIK vann SM -98 har jag för mig att "självmål" kom tvåa eller trea i deras interna skytteliga, så vikten av att ha ett starkt försvar går inte att överskatta, men det funkar inte i längden att våra anfallare inte gör mål. Många tycker att vi ska ge oss ut på spelarmarknaden och jaga forwards under transferfönstret i sommar, men vi har redan en av seriens mest meriterade anfallare i laget, samtidigt som vi lyckades få hem Kennedy i fjol och värvade Besara inför den här säsongen. Om inte det räcker undrar jag vem man tänker sig som förstärkning och vem vi i så fall ska göra oss av med, för kostnaderna för våra spelarlöner är inte att leka med just nu. Det känns som att vi har satsat allt på ett kort för att gå upp, och att ingen vill tänka på vad som skulle hända om vi inte gör det.

3x3

Tredje raka trepoängaren och tredje raka nollan bakåt. Visst fanns det mycket att vara glad över ikväll. Carlsson sprang som en Duracellkanin på sin kant och Besara fick spräcka målnollan. Guldborg Christensen var som vanligt magnifik som mittback och Hopf var fantastisk i mål.
Annat var inte lika bra. Vi borde ha gjort ett par mål till med tanke på vilka chanser vi skapar. Vi släpper till ett friläge och när det bara är sekunder kvar tillåts Landskrona att nicka i ribban. Det är svajigt både framåt och bakåt och det duger inte. Visst är det bra att vinna även utan vår härförare Kennedy, och det är en styrka att vinna även när inte spelet sitter till 100 procent. Men just nu känns vi lite onödigt svajiga. För vi var bättre än BoIS ikväll. Men bäst var nog faktiskt publiken. Till och med vi på "gubbläktaren" vaknade till på allvar ett tag där i andra halvlek. Härligt att se.

Länktips

Lite modern Söderstadion-nostalgi att ladda upp med inför matchen ikväll.

http://www.hammarbyfotboll.se/Article.aspx?id=f7d09e97-7cd1-48be-a8f6-484c75ee97f2

Två trepoängare

När man tvingas jobba samtidigt som det är match infinner sig en alldeles speciell frustration. Liveuppdateringen på hemsidan är ju alldeles utmärkt på alla sätt och vis, men uppdateringen är ju inte sekundsnabb, och man SER ju inte vad som händer. Att bära på denna frustration samtidigt som man ska sköta sitt jobb och dessutom vara trevlig mot folk kan ibland skapa vissa inre konflikter. Samtidigt blir ju arbetspasset desto roligare när allt slutar bra, som det gjorde i torsdags. Visserligen har ju inte Brage rosat marknaden hittills i år, men att åka till Borlänge och få med sig tre poäng hem utan de två starkaste offensiva krafterna, det är ändå bra jobbat. Visserligen kan man invända att det är sådana matcher som man ska vinna om man vill gå upp i Allsvenskan, men är det något de senaste årens ökenvandring har lärt oss grönvita så är det väl att det finns inga lätta matcher i Superettan. Att åka ut i landet och spela på någon potatisåkertidigt på vårkanten mot ett motstånd som ser Hammarby som årets motståndare är inte enkelt även om vi på pappret har ett bättre spelarmaterial.
Hur som helst, nu har vi två raka segrar, två hållna nollor i rad och minst insläppta mål i serien. Och Lallet gjorde mål också. Bara en sån sak. Just nu känns det ändå som att trenden helt klart är uppåtgående, men vi kommer inte att få något gratis i fortsättningen heller.

Tre värmande poäng

Bra lag vinner även om de inte spelar bra. I så fall kan man ju hoppas på att kvällens match var ett tecken på att Hammarby blir ett topplag i år, för att vinna utan att ens göra mål är ju något av en bedrift i sig. Det var en kylslagen afton på Söderstadion ikväll men till en början kändes det som att spelet värmde ganska bra ändå. Bajen tog tag i spelet och Assyriska skapade inte mycket överhuvudtaget. Det kändes som att det skulle bli en bra kväll. Sedan fick Kennedy kliva av och en viss oro spred sig i magtrakten. Skulle detta förvandlas till en kväll då allt gick åt helvete när vår härförare inte fanns med oss längre? Nej. Så blev det som tur var inte. Rynell är inte någon Kennedy, men han inledde sitt inhopp med en elegant fint på sin högerkant och gjorde en bra match. Dock fanns planens bäste spelare på den andra kanten. Jag kan erkänna att Christoffer Carlsson inte har varit någon favorit hos mig hittills, men idag var han väldigt bra. Han var sinnebilden av en tvåvägsspelare med hur mycket kondition som helst.
Målet då? Jovars, det var ganska snyggt. Sundin slog ett inlägg från höger som en Assyriska-back kastade sig fram på och stötte in bollen i egen bur. Sundin ska ha plus för en gedigen kämpainsats, men han verkar inte ha hittat formen från förra året ännu. Det samma kan man faktiskt säga om nästan hela Hammarby. Det syns att de kämpar och sliter, men de är inte 100 procent där. Men jag tror det kommer. Jag fick ett SMS från hustrun direkt efter slutsignalen som löd: "Skönt. Nu kan jag andas ut." Och det var nog många som kände så på Söderstadion ikväll. Det var inte vackert, men det var tre poäng. Och det har en alldeles egen skönhet.

Flock utan ledare

Idag saknade vi dig Kennedy. Det var snedsparkar en masse och ett anfallsspel så tandlöst att man fick obehagliga flashbacks från de senaste säsongernas ökenvandringar på oplöjda sandåkrar runt om i landet. Jag hoppas verkligen att vi kan vinna matcher utan dig Kennedy, men idag kändes det inte så. Motbevisa mig gärna. Fast helst vill jag att du ska vara tillbaka till nästa match. Och alla andra matcher den här säsongen. I all evighet. Amen.

Kryss

Ja, det var ju inte riktigt vad man hade hoppats på. Låt vara att det ännu är början på säsongen och att det är 84 poäng kvar att spela om, men detta duger inte, hur man än vrider och vänder på det. Att kryssa hemma mot en av de främsta nedflyttningskandidaterna är helt enkelt för dåligt. Om man ska fortsätta klagolåten är det ju naturligtvis inte heller bra att servera en så rutinerad striker som Cederqvist ett gratis friläge, för då är risken stor att det blir mål i röven. Och det blev det ju. Samtidigt ska vi ändå kunna vinna mot ett lag som Värnamo ändå eftersom vi helt enkelt är så mycket bättre än dem. På pappret. Hur det är på halkigt gräs är en helt annan sak. Där är vi helt enkelt inte tillräckligt bra. Inte än i alla fall.
Finns det då något positivt med eftermiddagens övningar? Jodå. Kennedy dominerade mittfältet precis som väntat och backlinjen tyckte jag höll ihop det bra (bortsett från den flygande holländarens snedspark i slutet på första halvlek). Vi skapar tillräckligt med målchanser för att vinna. Det var väl ungefär det. Bara att bryta ihop och komma igen. Och kanske köra lite avslutsövningar på Årsta IP till veckan.

Hemmapremiär!

Nu. Äntligen. Jag har väntat så länge på just den här dagen.