Kultur

Var i London på vår årliga fotbollsresa i helgen. Min kompis Niklas är hängiven Arsenalanhängare, och själv brukar jag följa med som moraliskt stöd (och för att dricka öl).

Efter en tråkig incident på en Chelseamatch för några år sedan köper vi numera alltid dyra Club Level-paket som innebär att man får mat före matchen och därefter avnjuta bataljen från bekväma platser under tak och på behörigt avstånd från pöbeln. Eller ja. Pöbeln förresten. De senaste gångerna vi har varit och sett på Arsenal har varit i slutet på säsongen, ligan har varit avgjord och hemmalaget har inte haft något att spela för. Stämningen har legat någonstans mellan en division 5-match och en begravning, lite som på Örjans Vall i Halmstad med andra ord. Det kan jag tycka är lite märkligt för ett lag som har fans över hela världen, en ny arena som tar 60000 åskådare och en kö till säsongsbiljetterna som gör att jag (34 år gammal) förmodligen skulle vara sent ute om jag ville ha en säsongsplåt i 50-årspresent. Engagemanget hos fansen är det med andra ord inget fel på, men det märks inte under matchen.

Det finns förmodligen flera orsaker till att det har blivit så, men avskaffandet av ståplats, dyrare biljetter och en stalkerliknande TV-bevakning är säkert några av orsakerna. Man kunde tro att allt detta skulle leda till en mättnad hos fansen, men intresset för Premier League blir bara större och större. Frågan är vad detta kommer att leda till i slutänden. En anledning till att Premier League attraherar så stor publik är förmodligen den läktarkultur och det engagemang som engelsk fotboll är känd för. Vad händer om den publik som står för detta alltmer ersätts av välbeställd medelklass som ser fotboll som en typ av underhållning bland andra? Flera gånger jag har sett Arsenal under de senaste åren har det känts som att publiken till största delen består av högre medelklass med säsongskort och utländska turister som har betalat svindyrt för sina biljetter. Samtidigt förstår jag hur de engelska klubbarna resonerar; den nya publiken genererar såväl bättre intäkter som mindre bråk och skadegörelse.

Vilket för mig tillbaka till Söderstadion. Hur vill vi ha det framöver? Söderstadion utsågs för ett par år sedan till en av de arenor i hela Europa med bäst stämning. Bajenfans är med andra ord kända långt utanför landets gränser för sitt brinnande engagemang (något som bland annat avspeglar sig i att Sveriges största supporterklubb stöttar ett lag som förra året med knapp nöd lyckades hänga kvar i andradivisionen ), men hur behåller vi den glöden samtidigt som vi får en ekonomisk omsättning som motsvarar vårt engagemang? Är det att begära för mycket, eller går det att på något sätt äta kakan och ändå ha den kvar?