Som den obotlige optimist jag är känns det alltid jobbigt att behöva ge upp hoppet och släppa taget, men efter tisdagens insats på Söderstadion börjar jag ställa in sig på att mina grönvita hjältar kommer att tillbringa ännu ett år i källaren. Detta trots att vi för närvarande har ett av de starkaste försvaren i serien och bara har släppt in ett mål de senaste tre seriematcherna. Trots att vi har en högerytter som gjorde en fantastisk match trots sina unga år. Trots att vi har en målvakt som egentligen är för bra för att spela i andradivisionen till Europas 26:e bästa fotbollsliga.
För faktum kvarstår. När Ayranci (vår centertank med två mål hittills i år) bytts ut hade vi inte en enda spelare på planen som hade gjort mer än ett mål i år. Det håller naturligtvis inte.
Till coach Berhalters försvar måste sägas att han (inte ens när vi gick fram som en ångvält i början av serien) aldrig har sagt sig ha ambitionen att ta klivet upp redan i år. Det vi kan hoppas på är att han får möjlighet att bygga upp ett slagkraftigt lag till nästa säsong, att vi får behålla de flesta av våra nyckelspelare och att Billy Schuler blir den nye Charlie Davies som vi alla hoppas på. Då är Allsvenskan en realistisk förhoppning. I år lär den stanna vid en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar