Hustrun var bjuden på bröllop i lördags. Utan respektive. Eftermiddagen ägnade hon åt mental och fysisk uppladdning medan jag själv slog på TV4 Sport strax före klockan 16 för att följa mina grönvita hjältar från Söderstadion. Flera spännande nyförvärv och en på pappret överkomlig motståndare gjorde att jag trots senaste tidens motgångar kände en viss optimism inför eftermiddagens batalj.
Min medberoende hustru tycker att det är ganska jobbigt att vara i samma hus som mig när Hammarby spelar fotboll och jag tycker att det är ganska jobbigt att gå på fest och vara trevlig mot en massa människor man aldrig träffat förut och aldrig kommer att träffa igen. Vi var med andra ord båda nöjda över lördagseftermiddagens arrangemang.
Och bättre skulle det bli. Ayranci har ju inte gjort sig känd som någon giftig avslutare hittills i år, men i lördags gjorde han det han skulle. Mål. Dansken Christensen som köptes in i all hast som ersättare för Theorin dominerade i backlinjen, och Adelstam kommer vi att få nytta av som klassisk centertank längst fram.
Det är märkligt hur humöret hos en fullvuxen karl kan variera med prestationen hos ett fotbollslag, men det är en psykologisk defekt som jag försöker lära mig att leva med. Hur som helst känns det nu fullt realistiskt att nå allsvenskt kval. Jag försöker att intala mig att det inte bara beror på att våra konkurrenter om kvalplatsen gick på pumpen i helgen, utan för att vi har värvat smart och hittat vårt spel igen. Allt beror på hur man ser på saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar