De senaste två dygnen har varit ganska omtumlande för oss grönvita. Inför matchen mot Falkenberg läste jag ett inlägg på Svenska Fans som kändes ganska träffande. Då. Det gick ut på att de senaste säsongerna har varit ett enda stort lidande att vara grönvit. Varje omgång i Superettan kändes ungefär som att vara inlåst i en fängelsecell med en storväxt serievåldtäktsman och det enda man kunde göra åt situationen var att skrika så mycket man orkade.
Sedan dess har vi tagit en övertygande seger på bortaplan, vi har värvat en anfallare från svenska mästarna och, inte minst, Presidenten är tillbaka. Helt plötsligt är tongångarna helt andra i Bajenland. Det känns ända till Örebro att vi har något stort på gång, och det ska bli riktigt spännande att se vad Kennedy kan bidra med framöver. Erik Sundin känns också som en riktigt bra värvning.
Den här säsongen blir det tufft att nå kvalplats (det som vi bajare kan hoppas på är väl i så fall att BP:s senaste insats var inledningen på en kräftgång utan like), men oavsett i vilken serie vi spelar nästa år bör vi kunna ha helt andra förhoppningar på våra grönvita hjältar än vad som var fallet för bara ett par dagar sedan. Det svänger om Bajen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar