Hur man värmer en frusen själ

Ängelholm är en plats förknippad med många bitterljuva känslor för oss grönvita. Under lördagens batalj befann jag mig på min brors svensexa på Utö i Stockholms skärgård. Det var den kallaste junidagen på 84 år i Stockholm. Temperaturen orkade nätt och jämnt upp till sex plusgrader och det regnade hela j-vla dagen.
Klockan 16 var det avspark nere i Ängelholm. Då hade vi varit vakna drygt tio timmar, suttit på pendeltåg, bus och båt, spelat paintball, och spelat fotboll på en regnig kall grusplan. Iförda djurgårdströjor. (Det var som sagt en hård dag.) Och till råga på allt hamnade Bajen i underläge precis före paus. Regnet blev med ens lite jävligare, det blåste med ens något lite mer och militärtältet såg med ens väldigt fuktigt och mögligt ut. Så blev det paus.
Andra halvlek. Fortfarande 0-1. Uppdatera Hammarby-appen. Uppdatera igen. Fan. Ska det bli en förlust till?
Och så. Frispark. Dahl. JAAAAAAAAAAAA!
Verkar det inte som att det börjar spricka upp lite nu förresten?

Stämningsbild: