Så var bortapremiären avklarad, och det gick ju vägen det också. Det verkade i förhandssnacket som att Bajen var klara favoriter mot nykomlingen Umeå, men jag var inte lika övertygad. Nykomlingar är ofta lömska att tas med i början av serien (se bara på Åtvidaberg i Allsvenskan), och att åka upp till Västerbotten och spela på konstgräs tror jag att ganska många lag i Superettan kommer att ha problem med.
Men för vårt kära Bajen gick det ju vägen. Och det var trots allt tre välförtjänta poäng, även om vi hade lite tur längs vägen, det ska erkännas. Jag trodde knappt mina ögon när Umeås målvakt närmast kastade in "Baggios" inlägg i eget mål i början av andra halvlek. Och sedan hade vi en del flyt när Umeå fick en tveksam offsideavblåsning emot sig lite senare. Samtidigt är det lika klyschigt som sant: Bra lag har tur. Jag kan inte påminna mig något enda tillfälle under förra säsongen då vi fick den typen av domslut med oss. Och "Castros" matchavgörande mål var ju helt fantastiskt. Det var inget flyt där. Bara en högklassig prestation. Jag kan erkänna att "Castro" inte har tillhört mina Bajenfavoriter de senaste säsongerna, men igår täppte han till truten på mig rejält. Förutom målet hann han med flera giftiga avslut på mål; solklart matchens lirare i mina ögon.
Annars då? Jo, det kändes bra. Försvarsspelet kändes återigen (oftast) stabilt, även om det inte kändes riktigt bra de första 20 minuterna. Umeå fyllde på med mycket folk i straffområdet, och det kändes helt välförtjänt att de tog ledningen. Då saknade jag en härförare av Max kaliber i backlinjen, men jag tyckte att hela laget spelade upp sig efter hand, och i slutänden tycker jag (även om jag kanske är lite partisk) att Hammarby var det klart bättre laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar