En skånsk snyting

Som den kroniskt usle tippare jag är såg jag inte säsongens första förlust komma hemma mot de kycklinggula från nordvästra Skåne. Jag såg inte matchen utan bara målen i efterhand men jag sitter med en känsla av att detta var ett olycksfall i arbetet som vi kan skaka av oss. Målen som vi släpper in är en frispark från 30 meter som kan bli årets mål, och en bjudning från Theorin precis efter kvitteringen. Båda målen är av den typen att de är svåra att gardera sig mot och det är nog det som gör att jag trots allt är ganska lugn inför fortsättningen. Vi ligger på kvalplats och har 7-2 i målskillnad efter tre matcher. Det är ett facit som jag tror att de flesta grönvita hade varit ganska nöjda med innan säsongen började, speciellt med tanke på att spelet hittills egentligen bara har övertygat i en av tre matcher. Vi kommer att spela dåligt i fler matcher under säsongen, och då är det en mycket bra egenskap att kunna ta poäng även när spelet hackar. Det stora orosmolnet hittills är att både vårt första- och andrahandsalternativ i anfallet verkar vara lite väl skadebenägna. Med både Pablo och Haddad i sjukstugan blir vi ganska uddlösa framåt när yttern Rennie är det återstående alternativet. Bara att hålla tummarna för att den grönvita fysion har varit på tårna under försäsongen.
Nästa match är borta mot Sundsvall och det är nog den enda matchen under säsongen som jag till nöds kan acceptera ett oavgjort resultat i. Giffarna har ambitionen att ta sig upp till Allsvenskan och är det det lag i serien som jag fruktar mest. Med detta sagt tror jag att Pablo kontrar in två bollar och vi vinner med 2-1.